Man kan inte alltid vara på topp.
Jag har alltid 1000 saker att göra. Och även då 100 saker blir gjorda ligger jag alltid back.
Sånt är mitt liv. Jag får lära mig leva med det.
Precis som jag får lära mig leva med allt annat.
Ett accepterande utav livet och att jag inte har så mycket att säga till om.
Det känns faktiskt inte så kul.
Är det så här det var meningen livet skulle vara?
Att antingen lär vi oss att nöja oss, eller så mår man skit.
Jag är bitter.
Ibland är jag bitter.
Men man får inte vara bitter.
För då tycker ingen om en. Och för att orka en dag, dag för dag måste man iallafall få vara lite omtyckt.
Ser ni dilemmat.
 Kanske borde skaffa en hobby.
 Tröstshopping kanske, fast då krävs pengar.
Eller kanske tröstätande, men då blir man tjock, och vem tycker om en tjockis utan humor??

Ibland skulle jag bara vilja skrika skit skit skit skit skit högt.. men det kan jag ju inte göra.
Herregud, jag är väl inte galen heller.
Plus att människor blir sura istället för att kanske fråga hur jag mår.
Så jag håller tyst. Jag är tyst.

Ibland vill jag se blod. Men jag stänger det inom mig istället. Låter det vara. Gömmer det i hjärnan.
Nej nu håller vi tyst och gör någonting annat av de 1000 sakerna som alltid måste göras.

Älskade syster är nu inte längre hos mig :(
Men tur nog kommer hon snart tillbaka :)

Själv har man så fullt upp så att det känns som om livet springer mig förbi.
Måste dra ner på tempot igen alltså. Känna att jag lever mitt liv och att mitt liv inte bara blir..
Men hur? Dels måste jag lära mig att säga nej. Och sedan lära mig att vissa kommer ta illa upp för att jag säger nej, men jag får ta det. Sedan måste jag få mer energi, så att jag orkar göra saker, som att försöka börja motionera lite varje dag. Måste definitift sluta stressa. Det är nog det värsta. Stressen. Men så lite kan trigga igång det så mycket.

Det här med samboskap är inte heller det lättaste :) Jag älskar Martin, men att bo med någon annan till 100% är inte bara att bara. Dels har vi olika rutiner, sedan har vi olika sätt vi gör saker på. Sedan är jag nogrannare och mer plockig än han är osv osv. Men en dag kommer vi säkert bli mer synkade. Egentid är svårt att få till, speciellt som att jag prioriterar bort min egen tid med att plocka och städa efter oss alla ist för att släppa på kontrollen och låta allt vara. :)

Chilli mår bara bra. Emmah också och katterna som nu ligger bredvid här i sängen:) Kaninen och hamstrarna mår såklart också bra :)

Imorgon blir sista stressiga dagen. Sedan får jag dra ner på tempot. Så det så.

Sov gott alla