För att citera Paulo Choelo ur den här boken



"Det första tecknet på att vi är på väg att döda våra drömmar är att vi inte har tid.
Det andra tecknet på våra drömmars död är att vi blir självgoda.
Det tredje tecknet på att våra drömmar dör är att vi finner frid.

Jag är en människa som tror på levnadsöden, inte ödet utan levnadsöden, drömmar och mål samt att alltid söka vidare. Ni som läst Alkemisten vet vad jag pratar om, ni andra, läs den eller låt bli, men jag tycker ni ska läsa den.

Citatet fick mig att reagera.
Tid har jag inte, och jag är rädd för att jag börjar bli självgod.
Måste öva min ödmjukhet lite.
Det är nog bra att livet ger mig hårda kickar, för annars skulle jag vara lika upplåst som en ballong då jag faktiskt har ganska tur med allting och blir lite bortskämd av min omgivning. Titta bara hur allting löser sig jämt med en kasse mat utanför dörren, eller nu ett xbox tillgängligt. Jag kan rabbla upp hur mycket mer saker som helst.
Tur nog har jag verkligen inte någon frid, hehe.
Jag accepterar inte mitt liv som det är, men med det menar jag inte att jag inte är tacksam för allting. Jag strävar bara högre, till det bättre, och till mer. Som jag skulle säga, jag har mer puzzelbitar att få på plats ;)