Idag vaknar man och det är Söndag.
Sitter med kaffekoppen i sängen och känner att livet är rätt bra ändå (trotts att det blåser super mkt ute)

Nu har jag också kommit på vad drömmarna försökt säga mig.
Jag har helt enkelt bara varit inne på lite fel spår. Oftast är det de enklaste saker man blir blind för.
Jag glömmer liksom bort ibland vart jag är på väg, om ni förstår vad jag menar.
Man blir så uppe i livet att man glömmar att titta efter.

Tror och det handlar om att jag är van vid att bli besviken, och om man är det stänger man lätt av allting och då ser man inte saker lika klart.
Jag menar, bara häromdagen fick jag reda på att folk går omkring och pratar om min dotter på ett negativt sätt, och om hur jag är med min dotter på ett negativt sätt.
Jag tycker att gränsen går när man börjar prata om andras barn och säga att det är fel på dem.
Men som sagt, det är inte första gången man blir besviken på den mänsliga rasen.
Men nu kom jag på vart det är meningen jag ska vara på väg.



Annars idag blir det att ta det lugnt.
Söndagsmiddag ikväll runt 18:00 så tänkte bara vara hemma tills dess. Om jag inte får något ryck, men jag håller er uppdaterade om detta.

Ps, Mange, och varför bor inte du närmare så vi hade kunnat spela? :)