Dagen har ägnats till skolan, till att fixa några ärenden på stan, samt till att ta hand om min älskade och kära dotter.
Hon är bland det bästa som finns, och barn förgyller verkligen livet.

Visst, man kan inte leva som alla andra där de inte har barn, man kan inte festa lika mycket, eller vara uppe sent. Allting kräver rutin och tidsplanering då man lever efter ett helt annat schema, deras schema. Men man missar ingenting i slutändan.
Vad är viktigast när man ligger där inför döden?, att få ha fostrat och levt med barn, samt få sett dem växa upp och se vilka människor det blivit av dem, alla dagar de kommer hem och säger något roligt eller ger mig en teckning som hon ritat..
Eller i jämförelse till motsattsen, alla fester man gick på, alla resor man gjorde ensam. Livet berikar en och lär en hela tiden när man har barn, samt att man hela tiden lär sig mer om sig själv, strävar efter att bli en bättre människa, samt hela tiden tvingas ta steg framåt i livet.
Jag vill en dag ha många barn.
Men just nu är Emmah mitt allt :)



En av mina favoritbilder på Emmah.