Jag tänkte ta en bloggpaus.

Men sedan tänkte jag på er alla som läser. Jag vet ungefär vilka 10 av läsarna är. Men resten?? mer än 33 läsare om dagen, kanske inte låter mkt, men för mig är det mycket.
Kanske behövs bloggen. För min del, och för er del, man vet aldrig vem som läser eller hur detta påverkar. Kanske någon känner igen sig, kanske någon förstår mer, kanske någon annan som också är ensamstående känner sig mindre ensam.
Samtidigt är det ju alltid svårt att lämna ut sig själv. Speciellt som man är rädd för allt skitsnack som lätt uppstår.

Typ: Har du hört om Rebecca, hon typ.... och så överdriver man något jag en gång sagt eller skrivit till gånger 798.

Vad är fär mycket utlämnande och vad är lagom? En fin balansgång som är svår.
Speciellt som att jag är så blandad på bloggen, ibland överdriver jag, ibland förminskar jag något, ibland driver jag om något och ibland skriver jag något som tolkas på ett helt annat sätt.
Jag vill bara klargöra att jag inte tycker synd om mig själv. Det gör jag inte. Jag vet vad jag har i mitt liv och jag har valt mycket själv. Men det är inte lätt. Verkligen inte.

Folk har sagt att jag behöver semester!?! Nej, jag behöver inte semester, vad hjälper en semester? Det sker ändå ingen förändring medans jag är borta, och vila är ingenting som hjälper mot detta.
Det jag önskar ibland bara är att jag inte alltid hade så mycket att fixa med, dona med, lösa, planera osv. Det tar aldrig slut och även småsaker blir stora, när man inte har energi. För jag får ingen ny energi. Jag vet inte hur jag ska få ny energi.
Säg nu inte redbull, för det är inte sån energi jag pratar om.

Att komma på mitt i allting, precis när man kommit hem och vet att man har det, det , det och det att göra, att man inte har mjölk hemma kan förstöra allting. Det är inte bara att sticka iväg och köpa heller. Inte när man har ett trött barn som precis fått av sig sakerna och som ställer till med liv då dennes planer förstörs mitt i en lek. Då klarar man sig utan mjölk och så ber man till Gud att ens barn inte börjar skrika om mjölk till maten. För händer det är det kört. Tyvärr är det ju så att det man ber om inte ska hända alltid händer ;)

Det är inte jobbigt att vara mamma, det är de bästa som finns. Det som är jobbigt är allt runtomkring.

_______________________________________________________________________________

Ps, jag vill inte ha någon kommentar om "att det löser sig"
Eller hur Mange, vi har haft den diskussionen ;)