Så går det till

Vissa dagar börjar bättre än andra. Det är alla med om.
Det sägs att det blir lite balans i tillvaron då, bra dagar och dåliga dagar.
Man lär sig uppskatta de bra dagarna mycket mycket mer, vilket är sant och vist.

Men just idag vaknade jag inte på varken rätt sida, eller i tid.
En kvart innan Emmah ska lämnas på dagis vaknar jag, eller vi.
Det får mig irriterad. Irriterad för att jag alltid är tvungen att vakna själv, eller av mig själv.
Irriterad för att jag får göra allting själv hela morgonen, hela dagen, hela kvällen och hela natten.
Irriterad för att jag kommer fortsätta göra allting själv i några år till, 24 timmar om dygnet, 356 dagar om året, år ut och år in.
Sedan blir jag irriterad på mig själv som ändå utsätter mig för vissa saker som gör livet ännu jobbigare.
Jag tänker mycket, vilket gör det hela riktigt irriterande.

Efter detta blir jag så irriterad på mig själv, att allting blir skrattretande. Faktiskt blir allting så extremt skrattretande att jag inte kan hålla mig från att skratta åt mig själv och åt hur patetiskt allting är.

Men herregud, tänker jag, jag klarar faktiskt allting riktigt bra, varenda dag, varenda morgon, år ut och år in.
När andra människor ger upp, fortsätter jag. Och det mina kära vänner, är nog det enda jag kan skryta med och säga att jag är riktigt bra på. Att bita ihop när det är jobbigt, och fortsätta hur mycket vatten jag än har över huvudet.

(Peppar mig själv till ett bättre tänkande, och jag vet att här i Sverige får vi inte säga att vi är bra, men jag har aldrig fått höra att jag är typiskt svensk så jag säger det igen, igen och igen: JAG ÄR BRA)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0