Mamma mår bättre, tack och lov. Ett tag inatt var jag faktiskt livrädd.
Att sitta på akuten, och vänta på sin mamma som kommer i en ambulans är någt av det värsta man kan uppleva.
Tankarna hann snurra rätt ordentligt i ens hjärna.

Var innan och hälsade på henne idag också. Med lite kläder och sådant som kan behövas.
Alltid skönt att ha egna trosor bland annat.

Nu på kvällen har J varit här. Han åkte ganska precis.

Det är alltid något lite bitterljuvt över det hela när någon åker ifrån en.
Det blir en ganska stor tomhet, samtidigt som det är skönt.
Skönt för att man är själv, kan göra sitt eget.
Men fortfarande, en aning tomt.
Bitterljuvt. Det bitterljuva. Åh som vi människor dras till det.

Det är inte alls på samma sätt när man själv åker ifrån någon.
Konstigt det där. Jag undrar varför.

Men nu kallar min säng på mig, så nu ska jag sova.

//R