Nu börjar det sakta sakta ljusna där utanför.
Svagt börjar jag se konturer utav en värld som tidigare låg gömd för oss allihopa.
För varje ny stund jag tittar ut har det hänt något mer, jag kan se ännu mer av världen.
Det är ganska mysigt, att sitta i köket, men en kaffekopp och ett täcke runt mig och titta på världen som framträder mer och mer.
Snart kommer jag kunna se vad det blir för väder. Jag väntar, med förväntan. Snart borde det vara helt ljust.

Jag blir hänförd över välrlden, hur allting fungerar, hur bra allting fungerar. Hur allting har en perfekt balans.

6 am var jag uppe idag.
Tidigare än J som gick upp 20 minuter efter mig.
Nej jag är inte med honom men jag har stenkoll ändå. Ne men jag skickade iväg ett sms så därför vet jag.
Jag tror iallafall inte jag är en sådan som alltid måste ha stenkoll på honom. Även fast jag ändå ofta vet på ett ungefär vad han gör.

Nu ska jag väcka Emmah om en timme..
Sedan skolan idag. Imorgon ska Emmah till farmor och farfar till på söndag. Så tomt det kommer bli, men jag behöver verkligen sömn. Verkligen behöver jag sömn, så jag ska sova.