Jaha, kl är snart 6, alltså bolibompa och en stunds vilopaus innan sängdags för Emmah. Va i skolan idag från 12 - 16. Innan dess var jag inom David snabbt och pussade lite på honom, fast han är snorförskyld stackaren, haha, näs spray på engelska heter (skriver nu som det utalas, inte som det ska stavas) "nässelspray". Lite rolig information att veta, eller kanske inte.

Var en lång dag idag, fast jag lyckades med att inte somna på föreläsningen som handlade om sektretess lagar och annat, vi bländrade en massa i lagboken fram och tillbaka mellan Sekretesslagarna och Tryckfrihetsförordningen som tillhör en av Sveriges grundlagar.
Jag somnade inte mycket på grund av att läraren hotade med att den som somnade skulle få öppna fönstrena, genats började jag titta runt och ser fönstrena i taket, och viskar till min väninna, hur i h- e får jag upp dem? Då ser jag att han tittar på mig och flinar.
Känns ju bra att han uppmärksamat mig ialf utav 70 personer, jag syns, alltså finns jag.

Det är så kul, mitt liv, känns faktiskt som om det har fått ett ordenltigt lyft.
När jag började i skolan igen denna terminen, gick jag på o pratade om att jag ville flytta till USA ett tag, och att jag verkligen ville göra något annorlunda, än att hamna i "Svenssonlivet" eller hur man nu ska uttrycka det, ni vet, 2 barn, båda jobbar heltid, stressar jämt, en hund och vila, 5 veckors semester, och så vidare.
2  veckor efter skolan startade gick jag och min kompis på Kåren, förväntningarna var väl inte så höga, men dansa är ju alltid kul.
Där träffar vi på en Amerikanare som började babbla med oss, och av någon anledning strulade vi under kvällen.
Såg verkligen inte det hela som något mer, men nu, gissa vem som är tillsammans med honom? Jepp, rätt, jag.
Snacka om skillnad på kultur, och det är rätt jobbigt att prata engelska hela hela tiden, men det går, och vi har så fruktansvärt roligt ihop. Visst blir där missförstånd, men livet är riktigt kul och spännande.
Jag ser verkligen inte detta som ett livslångt projekt, (än) jag är smartare än så, och jag tänker verkligen inte att han är mitt Green Card till USA heller, men jag tycker om honom, och ja, jag börjar faktiskt bli kär.
Han bjöd mig på min livs första dejt *ler stort* en riktigt dejt, ni vet med mat, bio, popcorn, hålla hand osv. Jag var så nervös så jag drack stora starka ölar till maten, (jag är inte ens speciellt förstjust u öl) medans han satt och drack vatten, och jag tror inte jag sa mycket heller för den delen, haha, känns som igår, oc h som evigheter sedan.
Måste vara minst en månad sedan.

Men REBECCA HAR EN POJKVÄN *LER*