Mitt i natten. Vad är kärlek, trygghet och passion

Varför dras man till kärlek? Varför vill man känna det till någon annan, den där längtan och förhoppningen om ett evigt passionerat för alltit?
Chansen kommer ju alltid vara större att det inte håller, och på något sätt, ju mer man blir sårad, desto svårare har man att släppa in någon, äve´n fast man är på det ingen.
Det viktigaste för mig i ett förhållande är att man har kul ihop, man ska kunna skratta och känna sig trygga ihop, men samtidigt får det inte bli FÖR vänskapligt, passionen måste finnas där. Samtidigt är trygghet en vansinigt stor del med, att jag vet att jag kan vara en bitch, eller gråta, eller bara vara liten, för tryggheten när det händer något finns där.
Varför är man då på kärlek hela tiden? Det kan ju inte bara handla om sex. Ofta är det ju bara EN man tittar efter också, alltså söker man oftast en.
Beror detta på massmediernas syn på kärlek? Att man romantiserar kärlek.
Är det Religionen kanske?  Att religionen bestämde att det skulle vara en man och en kvinna från början.
Är kärlek kanske bara ett tillfälligt lyckorus som man hoppas ska stanna kvar för evigt.
Tror jag att man kan få kärlek att vara? Ja, jag tror att kärlek är något mellan två stycken, detta bevisat iomed när du är riktigt kär, är du bara kär i en. Du tittar inte på andra.
Jaag tror med att hollywood filmerna är en aning romantiserade, men, någonstans ifrån kommer ju faktiskt uppkomsten av filmerna, bland annat från egna upplevelser och så vidare. Du kan aldrig spela riktigt kär, om du aldrig varit det.

Fast jag tror med, att den där passionerade lyckorus känslan försvinner efter ett tag i ett förhållande, och att tillitien växer fram, samt trygheten. Att passionen kanske blir mer en känsla av tillhörighet. Det viktigaste är dock att man forfarande respekterar varanndra, försvinner respekten, försvinner allt. Samt att man forfarande kan prata.
Läste en gång en berättelse om ett gammalt par, som efter 70 år fortfarande älskade varanndra, och nyckelorden var, respekt, och att kunna prata. För efter ett tag hänger allt på kommunikationen, och på hur bra man är på att lyssna på varanndra. Tror detta stämmer.
Tyvärr i dagens samhälle är vi ute efter rus, snabbhet och passion. När den tar slut tror vi kärleken är slut o börjar titta på annat håll, efter ny passion. Eller så börjar livet bli jobbigt, och för att liva upp det måste det hända något.
Människan är en skum varelse, om hon bara lugnade ner sig lite, skulle nog världen bli en lugnare plats, så länge människan fick tid att tänka, och ta hand om varandra. Vi stressar alldeles för mycket.

Usch, börjar få riktigt ont i halsen, och jag tror det är Davids fel.. fast han fick det av min dotter Emmah så.
Han tycker nog om mig. Ligger och sover i min säng just nu. Snarkar gulligt. haha. Vi har så kul ihop- Det var länge sedan jag va med någon jag hade så kul med:)

Ska sova nu, krypa ner bredvid honom. Men vi hörs av imon. Puss o kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0