Får skylla mig själv

för att jag är så trött. Ibland tror jag det är mitt öde eller något.
Alltid händer något när jag ska gå och lägga mig som gör att jag somnar sent. Borde lära mig, men nej.
Som igår, jag la mig i tid faktiskt, och började läsa lite som jag alltid gör när jag sover ensam, men så ringde en kompis, och rätt var det var va klockan 3 mit i natten.
Till mitt försvar så har jag inte pratat med den här kompisen på 2 år ungefär, men vi babblade på. Sånt är härligt, när man bara pratar på, hur lång tid det än tagit innan man pratade senast.
Men jag vet inte hur mycket vettigt som kom fram iomed vi båda två var rätt trötta, och en aning förvirrade, tror inte vi höll någon röd tråd alls under samtalets gång.

Varför är mitt liv som det är?

Puss o kram allihopa, ha det så bra idag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0