Så, snart är ännu en dag i våra liv till ända. Kvällen är kommer och de flesta av oss sitter nog inne i våra varma hus och läser framför datorn (iomed ni just nu läser detta antog jag iallafall att det är så, slutledningsförmåga kallas det)

Eldar för fullt i huset här, och för inte så länge sedan kom jag hem från stallet, som jag egentligen inte skulle gjort idag, men någon måste ju göra det och struntar den ena i det blir det ju jag som får hugga in. Bitter? nej nej, det är la som vanligt, lika bra att man gör allting själv och alltid bara litar till sig själv, men bitter? jag? jag som alltid är så positiv och glad och hugger in jämt och ständigt. Bitter, nej nej! (Kanske lite)

Snart om några timmar kommer Mamma och Morgan hem, de har ju varit borta i nästan en vecka, och jag har dåligt samvete för här är inte upptvättat, dammsuget, storstädat och hela det där, men jag har helt enkelt inte orkat, eller prioriterat annat.
Min "Livsförändrare" sa ju åt mig förra våren att inte ha några "Måsten" men problemet blir istället att väldigt lite blir gjort, fast jag får ju erkänna att det är rätt skönt att slippa de där måstena.

Sitter och filosoferar på varför livet egentligen är så tråkigt så att de flesta människor lever sig in så mycket i böcker och filmer för att, jag vet inte, vara någon annan, fly till något annat eller fantisera om något annat.
Är våra liv så händelselösa så vi på något sätt slipper undan trisstesen genom att fantisera om något annat som vi faktiskt gör när vi ser på film eller läser en bok. Vi flyr vardagen.
Varför är det så, är det samhället, eller vi själva som styrt hit oss? Hmm, ska filosoferas mer på. Suck, det kan vara jobbigt att tänka för mycket ibland, och ibland får jag höra att jag tänker lite för mycket. Men, kan man tänka för mycket? Alla tänker väl mest hela tiden, eller är det bara jag?

Nu ska jag leta vidare efter en sån där billig flanelrutjacka som man brukar se lantmänniskor på film ha. Lånade pappas idag och den var SÅ skön, så nu vill jag ha en egen.
Hejdå//