men Gevalia bjöd jag inte på, snarare Te. Ganska kul då jag inte träffat henne på säkert, hmm 2 år kanske. Oj vad tiden flyger iväg, ibland kommer det som en chock över hur länge sedan någonting var eller hände.

Tänker på det där med att sticka till norrland, ta en sabbatsår och hyra en billig stuga utan el och vatten och bo där med Emmah. Var ganska ironisk den dagen, men egentligen, man kanske borde göra något sådant en gång i sitt liv. Få lite perspektiv på livet.
Tyvarr blir det ju ofta så att man binder upp sig på saker, huslån, billån, jobb, skola och dagis med mera. Men man kan ju facktiskt alltid komma tillbaka. Man kan ju alltid bara prova på, nya perspektiv, och känna att man lever. Varför vara rädd, egentligen för att bara släppa allt ett tag och sedan kanske ångra sig och komma tillbaka. Bilen och huset kan man ju behålla.
Å andra sidan kanske man ska vara mer försiktig med att sitta på ett för dyrt huslån. Man tror nog átt man behöver mer än man faktiskt gör här i livet.

En Präst jag gick och pratade hos regelbundet ett tag för något år sedan, han jobbade även som "livsförändrare", alltså inte "du ska bli kristen" utan mer, du ska bli lycklig i nuet.
Han sa bland annat, att det han och hans fru gjorde var att bestämma sig för var, hur mycket pengar behöver vi, inte hur mycket pengar vill vi ha. Efter det skaffade de ett billigt hus, och nu jobbar ingen av dem heltid, och verkade ha ett lyckligt liv tillsammans där de helt och fullt accepterade varanndra.

Egentligen behöver man ju inte så mycket pengar. Jag kan säga det, jag vill inte jobba heltid, jag vill leva i vardagen, i nuet och för framtiden. Ju mer pengar ma har, desto mer utgifter har man, så det är ju lika bra man inte har så mycket:) (Taget från en bok jag läste en gång, kommer bara inte ihåg vad den hette)