Nu är Emmah lagd och sover.
Lekte kurragömma precis innan vi la oss.

Har funderat på det här med självförtroende, respekt och annat för ungdommar i dagens samhälle.
Hur upplever ni det idag? Blir ni respekterade? Har ni bra självförtroende?

Något man märker med och mer i dag är brist på respekt, för både gamla och unga, för barn och för killar eller för tjejer. För lärare eller för andra. Det är så tråkigt.
Speciellt som tjej (skriver det nu ur mitt perspektiv iomed jag är en tjej) är jag trött på bisten utav respekt ute. Är jag ute på puben tittar killar ofta på en som om man vore en köttbit, varför, är det att visa mig respekt?
Eller som min syster var med om, hon var på en fest och en kille hoppade på henne helt utan anledning och började skrika att hon var en hora och annat skit, det var väldigt grova ord han tog i sin mun, är det respekt? Vad som också var hemskt med det var att alla killar och tjejer, bara satt där, ingen sa något, lät honom bara stå där ock skrika på henne. Är det respekt.
Jag vet inte med er, men ser jag något sådant hade jag definitivt sagt åt honom, att så säger man inte, det handlar om respekt.
Som mamma kan man bli orespekterad, men även äldre utan barn kan bli orespekterade.
Det finns alldeles för mycket skit i samhället, men om ingen sätter ner foten blir det värre.
Så ta aldrig skit på det sättet, och med det menar jag inte att ge skit tillbaka utan jag menar att man kan tala lugnt,  säga åt dem att visa lite respekt och sedan gå däifrån.
Ta inte at folk får kalla dig vad som helst, le inte och sitt kvar.
Man förtjänar respelkt, alla gör det, så visa det, och kräv att andra visar dig respekt.