Tänkte egentligen skriva om något helt annat, men fick syn på den här kommentaren och tänkte svara på detta.

____________________________________________________

Så här tänker alltså jag, eller försöker tänka i alla fall. Om man är riktigt kär i någon, så kan man i princip göra det mesta, och man vill verkligen vara med den personen. Ingen annan spelar någon roll längre och man vill binda sig. Kanske inte planera barn eller så, men man vill i alla fall visa världen att det är denna personen man vill vara med. Ett seriöst förhållande för mig är inte att planera giftermål eller barn. Inte ens att planera att flytta ihop, utan snarare att man seriöst bestämt sig för varandra, för att man är kär. Resten kommer när det kommer.

Men.. Sedan finns det ju då argument killar kommer med ibland, som får oss att hålla hoppet uppe, men de visar ändå på olika sätt att de inte riktigt vill ha oss. De vill inte förlora oss, men de vill inte riktigt ha oss.

Hittade denna bloggen, där han skriver om de argument killar kommer med för att inte riktigt binda sig.
Här är då hans lista på dessa lögner, som han kallar det

Här är Fem-i-topp vad gäller dåliga nödlögner:

5. “Jag har inte tid, jag måste satsa på min karriär“.
Karriär som vad? Lögnare?
Till och med Obama har tid för ett förhållande.

4. “Jag är inte redo för ett seriöst förhållande“.
Förvånansvärt framgångsrik. Den dumpade partnern,
törstande efter tröst, halsar nödlögnen.
Två månader senare gifter lögnaren sig med kvinnan i sitt liv.

3. “Det jag känner är så starkt att jag blir rädd“.
Liknar den förra, men ett snäpp värre.
Att kärleken kan överdoserar är en tragisk lögn,
som dessutom försvårar för den dumpade att förstå att
den verkligen är dumpad.

2. “Det finns ingen annan“.
Människan skyr ensamheten, som svenska fotbollsspelare skyr bollsinnet.
Därför är det få som vågar hoppa ut i tomma intet,
utan stannar helst kvar tills de hittat en ny relation att landa i.
Glöm inte att din partner alltid är ett substitut för något bättre.

1. “Det är inte du, det är jag.”
Fantastisk replik. Oslagbar.
Det borde vara fängelsestraff för den som säger den
och dödsstraff för den som går på den.

Nu ska jag inte bara säga att killar kommer med dessa påståenden. Jag själv har använt dem. Jag själv vet hur man dissar någon lite fint. Eller försöker. Jag vet hur det känns när det inte känns 100 och man försöker hinta de  lite fint, för då slipper man ju ta på sig ansvaret över den andre, man sa ju det, tänker man.

 Och om någon inte är riktigt redo, är denne någon inte riktigt kär.

Visst känns det och ja, jag tycker om J. Men jag vet också när det är dags att släppa taget. Jag klarar mig, klarar mig alltid. Det är så jag tänker. Antingen vill någon ha mig, eller inte. Och genom att inte riktigt vilja ha mig, är det bara ett fint uttryck för att jag inte är riktigt rätt, helt enkelt.

Och nu kommer jag inte skriva mer om J här. Eller förklara mig vad gäller det. Jag är verkligen inte bitter eller så, jag accepterar faktum. Däremot kanske jag kommer skriva mer om kärlek ;)