Så, jag kan lika gärna erkänna det på en gång. Anledningen till väldigt dålig bloggning är helt enkelt att jag fastnat i spelet zelda.



Jag provade precis att spela resident evil 4 också. Tror ni jag klarar av spelet? Nej. Snacka om att bli rädd, på riktigt. Så fort en fara kommer emot mig glömmer jag allt vad att trycka på rätt knappar innebär och jag börjar trycka på precis allt som finns att trycka på. Det här med att sikta går skitdåligt och i ren panik trycker jag på start knappen för att slippa spela mer. Och då bör det tilläggas att jag knappt ens började spelet utan detta var precis i början. Hjärtat satt i halsgropen, på riktigt och adrenalinet pumpade, av skräck. Tror helt enkelt jag ska låta bli sådana spel. Klarar mig nog rätt bra utan att spela det.



Jag som så lätt drömmer mardrömmar. Kan inte ens kolla på skräck. J tvingade mig för ett tag sedan, handlade om några som klättrade i grottor och blev jagade av grottmänniskor som typ åt upp dem. Det var helt mörkt nere i grottorna, och tror ni inte jag drömmer en mardröm sedan, och vaknar i J,s absolut totalt svarta källare, och blir lika rädd i verkligheten tills jag inser att jag faktiskt ligger i en skön säng, men J bredvid mig.

Appropå det kommer inte jag och J att träffas mer.
Varför?
Det har nu gått tre månader blir mitt svar ;) Hehe, nä men så är det inte.
Det är bara det att min teori om 3 månader funkar fortfarande. På tre månader hinner man lära känna någon någorlunda väl. På tre månader hinner man känna efter, se vart ens känslor är, och man hinner känna efter vart killen står vad gäller känslor.
Visst, vissa menar att jag på det sättet stöter bort folk då tre månader gått och allting börjar bli seriöst. Men faktum kvarstår. Efter tre månader, och killen inte vill ha mig ?? Eller efter tre månader och jag inser att jag inte kan ge killen de han vill ha? Då är det väl lika bra att gå vidare.
Så Alltså, tre månader.. och nu kommer vi inte träffas mer.
Det var jag som sa upp allt, men det var han som inte ville mer. Men ta det lugnt allihopa. 
Har jag klarat av att gå igenom allt jag gått igenom klarar jag av detta också :)
Ni vet inte allt som hänt mig i mitt liv, och jag tror faktiskt inte det finns någon som vet allt heller. Hmm.. 
Om det sedan beror på mig, eller bristande intresse från mina nära är en fråga man kan ställa sig. Tror det är en 50-50 där.

Nu ska jag titta på oc :) Sedan somna.

Puss och kram till er allihopa!