Idag harjag varit i Kyrkan.
Det var skördefest och barnensdag.
Följde med min fader dit då Boss skulle sjunga i kyrkan och efteråt var det kyrkkaffe.
Ganska trevligt ändå. Men jag begriper inte varför jag alltid blir full av gråt i kyrkan.
Precis som om någonting svämmar över, och jag vet faktiskt inte varför.
När vi ska sjunga "Tryggare kan ingen vara" och när alla barnen kom in, höll jag på att börja gråta.
Varför detta liksom?
Precis som om jag har någon anledning till att gråta. Nej, precis. Gråter ju aldrig annars så varför i en kyrka?

Därför kom jag fram till att jag inte kommer gifta mig i en kyrka.
Jag kommer bara gråta och gråta.
Och inte vackert, utan det kommer vara fultårar. Sådan gråt som gör att man snorar och förvrider ansiktet i fula grimaser. Nej, detta vill jag bespara mig den dagen jag gifter mig.
Det hade ju klart varit en sak om det hade varit vakra tårar som sakta rinner längst med kinderna samtidigt som ögonen strålar av kärlek och glädje och jag ler då jag tittar på den jag gifter mig med. En vaker brud hade det sagt då, hon grät av lycka och det var så fint.
Men nej, det hade blivit snorigt, och hulkningar, säkerligen hade jag snubblat på klänningen för att jag inte kan se något och folk tror att jag gifter mig av olycka.
Suck..

Åker hellre till Las Vegas då och får det överstökat :)

Söndagsmiddag nu snart. Vi höres v// R