Har varit hemma i några timmar nu.
Emmah sitter bakom mig och målar, jag målade också med henne innan.
Lite terapi över det hela.

Jag har läst ut en bok nu idag, så länge vi båda andas. Jag är kär, jag är besatt, jag kan inte släppa boken fastän den är utläst.
Jag tror jag kanske kan vara en alldeles för dramatisk människa. Jag tror att allting kan vara som på film, eller som i en bok. Om man kan filma det, spela det och skriva om det, måste ju iallafall en snudd av sådant finnas.
Varför nöja sig om man tror att man kan få mer? Eller borde jag bli realistisk och inse fakta? Livet kanske blir lättare då. Lättare, men tråkigare.

Nog om detta, nu ska jag ta itu med verkligheten lite ett tag :)

Söndagsmiddag sedan.

Kram