Det var några dagar sedan jag skrev.
Har haft en hel del att göra helt enkelt.
Åkte ju som sagt var till pappa och hälsade på honom då han låg i Lund, och igår blev han skickad till Halmstad sjukhus på grund av platsbrist. (Tänk va mycket människor som måste vara sjuka iomed det alltid är platsbrist över allt)

Igår var Emmah hos sin farmor och farfar, Då jag inte visste vad jag skulle göra gick jag ut, för att dansa av mig.
Jag och syster hade skit kul, rent ut sagt. Vi var ute med T och Linda (helgo tjej från Växjö) men det blev att jag icch Thess hängde på dansgolvet, Det var mycket energi som skulle ut, och jag brydde mig inte om hur dansandet såg ut, haha

Gammal bild


 

Träffade på min kompis Madde med vilket var kul :)

Idag fick pappa besked om att han kunde komma hem på permission (Stavning?) så hämtade hem honom.
Han mår förvånartsvärt bra, men han är trött. Riktigt trött och han har en svullnad i ena ögat men läkarna tror att det blir bättre snart.

Den här perioden har varit som en bergochdal bana, minst sagt. Att han kanske kunde dö svävade många gånger i mitt huvud, och rädslan över detta. Jag är glad över den läkarvård vi har, fruktansvärt tacksam. Samtidigt känner jag lite iritation över all platsbrist som råder och är orolig att han kanske kanske blev hemskickad en aning för tidigt.
Det var ju inte den lilla operationen, att ta ut en hjärntumör stor som ett ägg direkt.
Okej ifall det sitter i en tå, men nu satt den ju i hjärnan och komlikationer kan ske fortfarande. Att hjärnan svullnar osv.

Men det kommer bli bra, eller hur? Att den är godartad hoppas jag på.

Man vet aldrig vad som händer i ens liv. Man tittar på nyheterna och blir frustrerad över all ondska som finns, och man känner sig rätt maktlös. Samtidigt vägrar jag tro att mänskligheten är utdömd. Jag vill välja att se det positiva.
Jag lever hellre i lögnen att en läkare slitit med sin forskning om cancer just på grund av kärlek, inte på grund av ära, makt och pengar. Å andra sidan är jag trött på att bli kallad naiv. Jag är inte naiv, jag är realist, jag vill bara hellre se det goda.. Det som är bra.. för annars, vad finns det för mening med livet??

I alla fall, även fast det låter konstigt att jag gick ut och festade (dansade, drack inte mycket) i går, var det precis vad jag behövde. Och älskar man dans och musik, ska man ju syssla med det. :)

Vad är det nu jag brukar säga... följ dina drömmar, gör något du älskar, ofta. Annars kanske du vaknar en dag innan dödsdagen och inser att du inte medfört någonting till ditt liv, eller till mänskligheten.



Rörigt inlägg jag vet, men min hjärna är lite rörig just nu, eller ganska ofta. För mycket som snurrar i den. :)