Tack
Tack för kommentarera kan jag börja med att säga.
Man orkar så mycket mer med stöd omkring sig.
Vet fortfarande inte hur allting känns faktiskt. Känns som om man knäppt av stora delar av sig själv, och man funderar på mycket.
Tänk om jag bara har 4 dagar kvar med min pappa. Tänk om något händer under operationen, tänk om han inte vaknar.
Samtidigt finns det hopp, mycket hopp. Det är en stor fördel att man kan operera. Och antagligen är det en godartat tumör *håller tummarna*
Samtidigt som man är med om något livsförändrande, så finns det en vardag. Med allt som måste göras, mat som ska lagas och tentor som ska skrivas.
Kanske kastar jag mig in det vardagliga för att fly undan, men jag försöker tänka positivt.
Jag skriver mer sedan. Just nu har jag en 4 åring att ta hand om, ovetande om någonting, ovetande om död, och sorger, förutom de sorger som innebär att man inte alltid får godis när man vill osv.
Liv-död. Vi vet att vi alla kommer dö, läkare kan bara uppehålla döden ett tag. Ändå lever vi inte så!
Oj! Hoppas det går bra på operationen! Håller tummarna och tänker på er! Stor kram
vet hur dú känner dig.. min far fick diagnosen lever och tjocktarms canser.. tyvärr fanns det inget att göra.. 4 månader fick vi ha honom.. det var tufft riktigt tufft..
Hellre veta att döden kan vara på gång, att bli förvarnad, än att den kommer helt plöstligt och att man blir så chockad att man inte vet vart man ska ta vägen.
Hoppas ialla fall inte på det värsta. Det kan vara en godartad tumör...
Du kommer att få känna smärtan av att förlora en förälder en dag, men hoppas det är längre in i framtiden.
Nu har jag startat upp en ny tävling. Gissa bilden och vinn lyxiga priser! Kram
Marielle: Lite fel inlägg att publicera "vinn det här om du gör så bla bla!" i just det här inlägget, tycker du inte...?
Spam så klart. Så idiotiskt
Titus: De kanske kan tänka lite på var de spammar idioterna ?
