Syster kom och hälsade på mig innan. Hon stack hem ganska precis.
Annars har jag inte gjort mycket på hela dagen. Skickat sms med J. Läst böcker jag lånat från bibblan. Städat lite. Matlagning. Ja ni fattar.
Sitter nu och läser min egen blogg månad februari. Ibland blir jag imponerad utav mina egna tankar.
Läser också om min syn på killar jag hade då, då februari var en månad jag var singel, och ville vara det.

Hade skrivit ett inlägg då om att jag bara hade två fördelar med en kille. Men det jag kom att tänka på är hur mycket som kan vara bra också. Visst, jag är väl inte redo för sambo eller giftermål direkt då jag faktiskt kan erkänna att sånt ger mig panikkänslor. Fast det kanske handlar om rädsla med. Rädlan av att bli van vid att ha någon där. Rädslan för att allt ska bli vardag. Rädlsan för att sexet ska bli slentrian och att man inte längre har saker att prata om.

Å andra sidan som jag känner nu. Är det riktigt mysigt att sova bredvid någon, nära, närmare. (Fast det är jobbigt när armar somnar och man vill vända på sig men inte kan för soffan tar slut) 
Eller att bara veta om att en person finns där, på andra sidan köksbordet. Eller glädjen när man inte träffat någon på ett  tag och man äntligen får det. Nämnde då i februaribloggen om att det som var bra med att ha någon var att de kunde smörja in en, eller skrubba en hårt på ryggen. Sant sant. Det står jag fortfarande fast vid.

Så alltså har jag kommit fram till 5 positiva saker.
Nä men oj, börjar jag bli lite blödig måtro?
Eller kär?
=)
Jag kär, nej nej nej. Rebecca  blir inte kär. Klarar sig själv
Helt fel, lägg av, du är kär
Nej som jag sa inte jag inte kär. Jag trodde att jag lärt min läxa, jag vet hur somliga låter
Helt fel, lägg av du är kär
Helt fel lägg av, okej jag är kär

(Ni som har sett disney Hercules vet precis vilken låt jag syftar på där, ni andra får väl helt enkelt se den lite snabbt. Tror man kan jämföra henne med mig lite :)