Det var riktigt långt, och behövde verkligen klippas. Tror det blir lättare att borsta hennes hår nu då det inte kommer tova sig riktigt lika mycket som innan





Ni får se en annan dag hur det blev, toppade bara det lite, för jag tog ingen efterbild.
Mamma fick klippa då jag försökte underhålla Emmah så hon skulle sitta still.
Nästa gång hon ska klippas tror jag faktiskt att jag tar henne till en frisör.


______________________________________________________________________________________

Appropå något annat funderade jag innan på det förflutna, och hur mycket det påverkar nuet.
Allting man har gjort i det förflutna, finns ju kvar i nuet. Å andra sidan, tycker jag inte man ska dömma folk för det förflutna.
Jag har alltid tyckt att människan i fråga får visa vad den går för, får bevisa för mig vem den är. Jag har inte heller varit mycket för att dömma människor på grund av elakt skvaller och elaka rykten.
Däremot, och detta låter hemskt att säga för mig för det går emot en stor del av den människan jag var, har jag lärt mig att faktiskt faktiskt dömma mer nu.
Jag har alltid varit alldeles för naiv, för blåögd och för snäll. Inte velat dömma ut folk utan alltid ge alla en ärlig chans, men när jag ser tillbaka, har det ofta slagit tillbaka på en, i nacken.
Sedan blir jag dömd för vad någon annan gjort mot mig, för man får inte vara så lättlurad och blåst.
Jag vill verkligen kunna ge människor en ärlig chans, men jag vill inte vara lika naiv längre. För man kan faktiskt bli sårad av att inse att man har fel om människor, trotts att man inte känt dem länge. Man känner sig rätt lurad faktiskt.

Alla har vi våra bagage, men jag tror faktiskt fortfarande på att man kan förändra sig själv. Från att ha varit och hållt på med dåliga saker, till något bra. Eller tvärtom. Tyvärr ser man oftare att det som är bra förändras till något dåligt, iställer för dåligt förändras till något bra.
Men dåligt och bra menar jag både allvarligare saker, men även allmänna saker.
Att man blivit lurad så många gånger bara har fått mig att bli räddare om mig själv, samtidigt, impulsivt tror jag alltid gott om människor från början. Det är när jag är ifrån dem eller pratar med någon annan jag inser de verkliga avsikterna.
Whay to blueyed.
Tex när jag är på krogen. Om någon kommer fram och pratar med mig tycker jag det kan vara trevligt. Att jag sedan får höra att det var klart han bara ville sätta på dig, fattar jag när jag kommer hem. Saken är den att man oftast utgår från sig själv, eller erfarenheter. och jag har själv inte som utgångsläge att jag vill sätta på folk, jag är bara trevlig och tycker det är kul att prata med nya människor. Jag har heller inte erfarenheten av att bli påsatt av ett krogragg så...

Tänk vad folk alltid har baktankar, fascinerande när man tänker på det. Samtidigt lite skrämmande. Är jag också sådan tro? Fast det är väldigt sällan jag lägger ihop tankar och sedan utnyttjar det på någon annan. Eller? Hmm, jag umgås ju med folk jag tycker om, för att jag tycker om dem och de får mig att må bra, är det en baktanke? Hmm..... uppfylla mina egna behov eller något genom att umgås. Mitt sociala behov kanske. Fast..äsch, det blev jobbigt //

Slut på djup, förlåt, behövde skriva av mina röriga tankar, lovar att nästa inlägg inte blir likadant.
Ska istället införskaffa en dagbok //

Bye bye..