Jag hatar pengar så fruktansvärt mycket.
Jag hatar att vara student och ha precis så att det går runt varje månad, och går det inte runt hamnar man alltid lite lite back. Jag hatar det, och att fixa ett extra jobb är inte det lättaste heller bara så där.
Jag vill ha råd med nya skor till mig, jag behöver lite kläder, en jacka, och så vill jag åka till Irland, och till USA i februari.
Min bil är på lagning nu och det kostar 2000, det är inte överdrivet dyrt, "men" det är pengar som jag inte har:(
Åh, vad ledsen och arg jag är.
Jag lever på lånade pengar från CSN, och det känns inte heller överdrivet roligt.

Suck, men jag är med David nu iallafall, åh, jag älskar att sova bredvid honom. Även fast han snarkar, jag snarkar, och tydligen vaknar han lätt, men det gör inte jag, så vissa saker jag gör i sömnen vet han om, fast jag bryr mig inte:)

Jag och David hade precis en diskution om varför man inte kan stämma folk i Sverige lika lätt som man kan i USA, tror det finns för och nackdelar med båda systemen.
I USA kan du ju i princip stämma någon för minsta lilla, men i Sverige är det riktigt svårt att överhuvudtaget stämma någon. Vilket betyder att om du i Sverige råkar spilla kaffe på någon kan du inte bli bankrutt, vilket du kan bli i USA, å andra sidan, ibland kanske det verkligen skulle finnas en anledning till att stämma någon men du kan inte, för det finns 100 olika skyddslagar runt omkring allting.
Ingen ska ha det riktigt dåligt i Sverige, vilket är bra, men ingen ska ha det riktigt bra heller, och föds du i en samhällsklass, så stannar du där, för det är riktigt svårt att klättra dig därifrån.

Ska lära David mer Svenska nu.
Hörs, kram kram