Good night och farväl, ses mer imon

Så, klockan är egentligen aldeles för mycket för mig, men vad gör man när man är tillsammans med en pratglad tjejkompis, hehe. Hon är för go den lilla gumman. Fick en hel del pratat jag med så det gick på 50/50 ut.
En annan killkompis kom också förbi, skulle gentligen gått ut och gått ikväll, men det är riktigt kallt, men riktigt stjärnklart och fint också.

Funderar på hur man snabbt ska kunna få ihop pengar, en massa utgifter nu fram till jul ser jag framför mig, samt att jag vill kunna åka till USA, Florida i Februari, och sedan över hela sommarlovet, om det nu kan funka.

Jag bor ju för tillfället hemma hos min mamma i en liten by som heter Ysby, ungefär 5 km ifrån en liten stad som heter Laholm, Laholm ska tydligen vara en av hallands äldsta städer, vilket är lite kul och det har sin lilla charm lilla Laholm.
Det som däremot är jobbigt med Laholm är att det är småstads snack överallt, samt att alla på något sätt hit eller dit känner eller vet vem den eller den är.
I Laholm, eller i vilken annan mindre stad som helst är det svårt att vara anonym, och det kan gå en hel del skitsnack om en, som sitter i tills man dör, speciellt om man stannar här.

Min livsdröm är verkligen inte att stanna kvar här, jag får kalla kårar längst hela kroppen bara jag funderar på att stanna här i näheten.
Jag har kompisar som är unga, i min ålder, som har pojkvän, sambo, och som nu letar hur här, det känns som att om man är född här ska man dö här. (Tur för mig att jag inte är född här då, föddes i norrland någon dag på 80-talet)
Hur kan man vilja detta? Umgås med samma människor, se samma saker, umgås med samma människor, låta sina barn göra samma saker som man själv gjorde när man var liten osv.
Världen är så stor, varför inte utforska den?
Jag vet att man blir bunden av att ha barn, jag har själv barn, men det behöver verkligen inte hindra en.

Så, hopp i bädd, ska bara kolla upp tågbiljetter och hur mycket det skulle kosta till Tyskland, och sedan hur sjukvården fungerar för David här i Sverige, han behöver hjälp med det. Inte så lät när man inte kan språket eller kulturen, plus att många svenskar (även om vi kan engelska) har svårt för att prata det.
Enligt Davids lilla handbok om Sverige står det att Svenskar är ett stelt folk, som är väldigt rädda för att göra bort sig (prata engelska osv) samt gärna håller sig för sig själva och det sitt. Kan nog stämma, men det finns alltid undantag (mig tillexempel, haha)

Kram och Puss på er allihopa. Ses imon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0