Tack allihopa
Något som jag verkligen reagerat på här gällande både kommentarerna (tusen tusen tack förresten allihopa) och mailen, är hur många unga som skaffat bloggar och är gravida.
Jätte kul tänker jag, men samtidigt känner jag lite granna, vad är detta? Som en bloggkomenterare sa, det är lätt att bli mamma och pappa, men det är svårare att vidareutveckla rollen.
Det krävs mycket för att kunna vara förälder, det krävs mycket mycket mer att vara en bra förälder, och med detta säger jag inte att unga är dåliga föräldrar, jag tycker unga kan vara riktigt bra föräldrar.
Med barn kan det vara skitjobbigt, du kan vara trött, om du jobbar och försöker få ihop en vardag stressar du ofta, och något du verkligen ska fundera på, är jag mogen, eller är min partner mogen.
Det finns inget som svider mer än när Emmah tittar på mig och frågar efter sin pappa och jag inte kan ge henne ett svar, och det är inte bara och bara att "hitta" en ny. (är inte så sugen på "ensam mamma söker")
Nog om detta, iallafall. Idag kom sjukgymnasten på besök här hemma för att lägga upp en handlingsplan på Emmah. Rätt var det är kläcker hon ur sig: ja, eventuellt blir det ju aktuellt med benskenor till våren för Emmahs del, sedan är ju chansen rätt stor att Emmah senare i livet alltid kommer lita utav värk, och det kan hända att hon kommer bli mindre rörig än vad hon är nu.
Total chock, det här hade jag inte ställt in mig på, är det så allvarligt? Att hon kanske kommer ha ont senare i livet, jämnt nästan, eller att det kan bli värre?
Jag vet, jag borde inte klaga, det finns de som har det mycket värre än Emmah, men ändå.
Bilder som susar runt i huvudet blir omedvetet utmobbning, ensamhet, ständig värk osv.
Sedan blir jag förbannad, nehej tänker jag, värre ska det inte bli, och det ska definitift inte resultera i smärta senare.
Så nu ska jag läsa på om hjärnan, grovmotorik, och träning träning träning. Viljan räcker långt, sen tar Gud vid säger man när man inte kan förklara mirakulösa förbättringar.
For en nydelig blogg!! Jeg er en "gammel tante" som har store barn, så babysnakk er det lite av hos meg. Har derimot vært ganske bevisst i måten jeg har oppdratt mine sønner på. Skrev et innlegg om det på bloggen min, om det er av interesse.
Håper uansett at det er greit at jeg fortsatt kikker innom på denne trivelige siden
-klem-
Åldern är aldrig något avgörande, ålder är bara siffror.... en person på 27år kan vara lika omogen på samma nivå som en person på 17år. Och mogen för att bli förälder är ingenting man kan förbereda, det enda man behöver veta är om man verkligen vill skaffa en till. Mognaden kommer inte förrän under tiden... oavsett förberedelser mentalt, ekonomiskt osv så kan man aldrig förbereda en mognad för att bli förälder! Och när det gäller unga mammor som bloggar så beror det nog bara på att man som ung har större behov att skriva av sig, ventilera och få tips från andra....
TYcker du skriver så intressant å om viktiga saker ... kommer läsa lite här emellanåt å komentera lite .. hoppas det e okej... Jag är ju en gammal mamma till Elias som är född 2007 Men jag är en ung mamma till Johanna som är född 1988... Stor skillnad att få barn nu som lite äldre ... en helt annan ödmjukhet en helt annan förståelse och ett helt annat tålamod .... Kanske inte var meningen med en liten bebis... men det e mys...
Det här med pappor som inte finns ... En komentar jag hört av en pappa till ett barn som haninte träffar särskilt ofta är : "jag känner mej inte som en pappa till henne "... Det är där jag menar , att bara för att du gjort ett barn tilsammans med någon och det barnet föds så kommer kanske inte pappa känslan där om duinte ens va med när lilla barnet föddes .. känslan att vara pappa är något man får jobba på genom att umgås och lära känna det nya lilla livet ... En mamma lever med sitt barn på ett helt annat vis från allra första början å därför är det ju lättare att infinna sej i den nuýa rollen som mamma ... frånvarande pappor finns det gott om både frivilligt å ofrivilligt frånvarande...Finns mycket att säga om det men jag brukar tänka att det finns säkert en anledning någonstans för varför det blir som det blir...
blogga vidare har unte tid att komentera mera nu men det där med dagis är en intressant fråga ... tar det en annan dag ... kram ha det gott....
