Alla barn borde få göra pepparkakor så här runt jul, vara tillsammans och baka och laga mat.
Förstår inte hur barn kan tycka det kan vara så kul med sådant som en annan gärna slipper.
Eller, jag tycker det är kul, men vart försvinner tiden? Finns ju nästan aldrig tid känns det som.

Emmah har fullt upp med sin lilla kavel


Den här bilden skäms jag nästan för, haha, råkade klippa lite för stort hål för glasyren så allt blev lite fel, men strunt samma:)


Jag vill bli en morgonpigg hemmamamma som bakar bullar varje fredag och är hemma när ungarna kommer hem från skolan, som har varm chocklad färdig efter de varit ute i snön och som lagar riktig mat, husmanskost och liknande.
Kan även tänka mig att ha fosterbarn, eller vara jourhem.
Men är man en "dålig" människa som lever på en man om man vill vara hemma? Jag vill inte leva "på" någon, men jag vill inte heller jobba heltid, det är jobbigt nog att plugga heltid,

Aja, läste precis i "Det bästa" om en mamma som hade levt ett helt år utan shopping, ficka, reasturang besök och allt annat "onödigt" i ett år.
Tror ni ni hade klarat det? Hon märkte bland annat hur mycket tid hon fick över, och hur mycket pengar som försvann.